Se nu går en måne upp och en kvinna reser sig med ny kraft, sjunger första sopranen medan vi kompar i de andra stämmorna. Harmonierna flödar ut i övningslokalen och musiken som Säde Rissanen skrivit till dikten av Catharina Östman är bara så underbart vacker! Just då och där stannar jag upp och är helt närvarande i stunden. Musiken omgärdar mig nästan som ett skydd mot yttervärlden, den som ständigt ställer nya krav på mig, och jag känner mig upprymd på ett sätt som jag inte gjort på länge. Rissanens ”En början” är bara ett av många verk med nyskriven musik av kvinnliga tonsättare som Evivakören beställt under sina tolv verksamhetsår. Och det känns varje gång lika spännande, som ett privilegium att få vara en del av denna skapande process. Att få uruppföra nyskriven musik. Hos mig väcker det alltid en sorts nyfikenhet. Visste kompositören när hon skrev stycket hur det skulle låta då en kör på fyrtio damer, alla med sina individuella röster, formar om noterna på pappret till klingande musik? Nu i april skall vi uruppföra musik av unga och duktiga Ida Olsonen från vokalensemblen Norma. Det hon skrivit för Evivakören är spännande musik med inslag av folkmusik som, åtminstone för mig, har rätt knepiga rytmer. Nu är det vår skyldighet att leva upp till hennes förväntningar på hur hon tänkt sig att musiken ska låta. Dags att memorera utantilläxan inför veckans körövning.
Antonia Ramsay, II sopran
Se nu går en måne upp och en kvinna reser sig med ny kraft
norrsken flammar ur hennes hår
och noter vilar i hennes famn
mot sin hud låter dom flöda fram alla minnen
och hon sträcker fram sina händer
det är nu, det är här, det är en början.
Catharina Östman ur ”Speglingar av stora hav” (2002)