Det är mycket som ska sitta på plats då man stiger upp på konsertscenen tillsammans. Stämmor, texter, helheter, uppställningar, fraseringar osv. De känns som ganska självklara komponenter och är inte heller särskilt märkvärdiga. Det förunderliga ligger i den gemensamma kraften. Utan den blir det inte musik.
Genrepet i måndags innehöll koncentration och en hel del att minnas. Och, om vi ska vara riktigt ärliga, också en hel del misstag. Trots dessa misstag är vi redo för konsert. Det är nu uppladdningen börjar. Visst behöver alla kolla igenom sina personliga ställen, men i övrigt är det enbart den mentala uppladdningen kvar. Utan den blir det inte musik. Och den uppladdningen är både kollektiv och personlig.
För mig är konsertpirret bland de bästa pirr. Det pirr som gör att adrenalinet stiger och man får ett leende på läpparna. Jag väntar med iver på att få dela detta pirr med Eviva på lördagen. Det blir en fin konsert, hörni!
//Hanna