Jag är vad som i körkretsar definieras som körnörd. Det betyder att körrelaterat program tar upp ganska mycket plats i min kalender, jag ser framemot en konsert som ett barn väntar på julafton, jag sjunger diffusa körstämmor när jag går på stan (med de frågande blickarna som naturlig följd) och funderar oresonligt mycket på det bästa sättet att arkivera mina noter i pärmar (alfabetiskt system enligt verkets namn eller kompositör? Svåra beslut för en körnörd!).
Körsång handlar inte enbart om det musikaliska. Det handlar om gemenskap. Det är alltid hälsosamt att umgås med människor med andra intressen och livssituationer än ens egna och evivorna jobbar inom vitt skilda yrken och befinner sig i olika skeden av sina liv. Här samlas juristerna och lärarna och de som ännu har studierna på hälft, småbarnsmammorna och singlarna med kvinnor som redan har småbarnsåren bakom sig. Vi sjunger i kören under många år, flera korister har varit med ända sedan starten för 13 år sedan och under tiden föds barn, sjukdomar uppstår, karriärer går upp och ner, förhållanden går i kras och äktenskap ingås. Sorg och glädje, som vi sjöng om på vår senaste konsert. Och hela tiden finns kören och körkompisarna där. Tisdagskvällen är det där tillfället när du kan sitta och koncentrera dig på musiken och glömma smutstvätten som väntar där hemma, grälet med din respektive och oron för ditt jobb, eller vad det nu är som upptar dina tankar.
Otaliga forskningsresultat har visat att körsång gör under för ens välbefinnande, och jag är den första att skriva under påståendet. Men visste ni att det också finns forskning som visar att samhällen där föreningsverksamheten, såsom körer, schackklubbar och amatörteatrar, är livlig också mår bättre, och att ekonomin också mår bra i sådana samhällen? Egentligen är det hur logiskt som helst. Kören gör mej lycklig och välmående. Om jag är lycklig så presterar jag i samhället, jag går till mitt jobb och mår bra. Jag kanske till och med sprider välmående till andra i min närhet, eftersom jag som en lycklig människa orkar vara en god vän och sträcka ut en hand till människor i min närhet. Vad leder detta till? Jo, i det långa loppet till att vårt lands ekonomi mår bättre. Allra bäst fungerar detta koncept när man utövar frivillig föreningsverksamhet med människor som inte är helt likadana som en själv, eftersom man då blir inspirerad, lär sig nya saker av de andra medlemmarna och knyter vänskapsband med personer som man kan inte annars skulle umgås med. Allting handlar om förtroende. Människor tenderar att lita på personer som man umgås med. Förtroende uppstår, och förtroende gentemot dina medmänniskor resulterar i så kallat socialt kapital, och socialt kapital resulterar i en välfungerande demokrati och i förlängningen en god ekonomi.
Mina tankar springer nu iväg för mej och jag får svårt att hålla mej kort, men jag funderar på vilka effekter något så enkelt som körsång kan ha på olika individer. Ta till exempel jämställdhetsfrågor. Vad kan en kör och det nätverk som uppstår betyda för en kvinnas karriär? Jag funderar på integration, kören kan i bästa fall fungera som ett ypperligt integrationsverktyg för en nykomling i vårt land. Jag funderar på social utslagenhet och jag frågar mej, kunde föreningslivet och till exempel körer spela en ännu viktigare roll i samhället? I dessa tider när ekonomisk recension börjar vara normaltillstånd i vårt land, lönar det sig att skära ner eller borde man satsa mer på kultur? Jag vet vad jag tycker iallafall.
/Marina, andra sopran och stolt körnörd
Fotograf: Peppe Schauman