Långsiktig planering, strategiska avvägningar och hårt målmedvetet arbete. När Eviva deltog i Tampereen Sävel första gången för två år sedan inleddes den process som kulminerade på scen i lördags. De insikter om programval, uttryck och strategi som kören fick 2013 kunde omsättas i praktiken i år.
Femton minuter på scenen med total koncentration där allt ska bli rätt, alla bitar falla på plats. Stå på rätt plats, lyssna på grannen, följ dirigentens minsta vink, se glad ut, tänk på texten, artikulera, ge plats åt melodistämman… Alla är inriktade på att göra sitt allra bästa, och komma ihåg alla olika råd som getts under många övningar.
Värmande körsyskonskap då vi möter helt okända körsällskap i korridorer och trappor och alla glatt leende önskar varandra lycka till. Systemet med kategorier där fördelningen inte är bestämd på förhand gör ju att alla ändå tävlar mest med sig själva. Körer i parker, körer på barer och sånger i lobbyn. Ett veritabelt sångbad!
För en gångs skull tid att sitta och prata med körkompisar om vardagen, hobbyn och livet. Under vanliga övningar rusar alla in till sina platser, och ut till sina jobb eller familjer, och pausen är alldeles för kort. Resor ger möjlighet att bekanta sig med andra sidor hos altar och sopraner, och hitta nya gemensamma intressen.
Beundran för alla viktiga personer som gör allting möjligt. Dirigenten som har skapat programhelheten, vår tolkning och vårt sound. Vicedirigenten som på två dagars varsel åtar sig att leda kören på scenen, då dirigenten fått akut förhinder. Styrelse och reseledare som fixar allt praktiskt.
Musikaliskt överflöd att ta del av, imponeras av och lära sig av. Det är otroligt givande att höra olika körer, fundera på klang, uttryck, uppställning och kläder, och bedöma vad som kunde passa oss.
Känslor! Väldigt mycket känslor. Alltid mycket spänning, irritation och förväntan inför en större satsning, den här gången extra mycket känslor; oro för dirigenten och beslutsamhet att klara skivan. Och tårarna i logen efteråt under telefonsamtalet och sången.
Och inte minst juryns utslag. Egentligen kan man ju inte tävla i musik, eftersom körerna är olika, har olika ambitioner och olika förutsättningar, och domarna har olika klangideal. Det påpekade också juryns ordförande i sitt tal. Men att utslaget betyder mycket blev nog uppenbart för alla som hörde körernas glädjetjut och såg dirigenternas miner då guldstämplar utannonserades.
Så jo, det var rätt beslut att åka. Och skäl att i champagneyran minnas att det på många sätt är mycket givande med körtävlingar – också de gånger man inte kommer hem med två guldstämplar i bagaget!
//Henrika, 1 alt
Evivakören sjunger vid Tampereen sävel och belönas med två guldstämplar