Torsdagens Körrunda var som sig brukar en lyckad kväll. Själva idén att körer går från krog till krog och sjunger några käcka trudeluttar är ju strålande och rundan ger körerna och körsången bra synlighet. Därtill är den ju en ypperlig orsak att hålla stamrepertoaren i skick. Kuorojen kierros är ett verkligt feel good-evenemang. Alla är glada och körsången skallar runt omkring i stan. Att samlas, gå i tåg till Senatstorget och där först sjunga tillsammans för att sedan inta stadens restauranger, är ju också det välfungerande – från en stor körgemenskap till mera sluten gemenskap där den egna körens uppträdande står i fokus. Däremot kunde man fundera om Senatstorgssjungandet kunde vara a) några sånger kortare och b) kunde innehålla ens en sång på svenska. Visst är det mäktigt då Finlandiahymnen skallar i den anrika miljön kring Senatstorget, men kunde man kanske sjunga ens en vers på originalspråket? Nåja, körsång och kuorojen kierros är inte språkpolitik och skall inte heller vara det. Men det är ju tillåtet att undra. Hur som helst hade vår lilla Evivatrupp roligt och vi kan vara nöjda med våra uppträdanden, även om Glaspalatsets utescen inte precis är någon ideal sångarscen. Men eftersom det är frågan om heltigenom feel good störde det knappast någon, varken artister eller publik.