Ibland får jag lite ångest ibland av att gå på körövning.
Rätt många av mina medsångare har nämligen ett alldeles fantastiskt system med sina noter. De har dem i ordningsföljd redan från terminens första övning, med numrerade mellanblad och en innehållsförteckning längst fram i mappen.
Jag önskar att jag kunde vara lika organiserad. Eller nej, egentligen önskar jag att någon annan kunde ordna mina noter så att jag inte behöver göra annat än att ställa mig i ledet och sjunga.
För mina noter är aldrig där de ska vara. De är definitivt inte i någon som helst ordning och oftast har jag varken hittat mina noter eller kommit ihåg att ta med mig rätt noter till övningen. Dessutom har min konsertmapp en tendens att gömma sig för mig. Inför en konsert i fjol insåg jag samma dag som vi skulle uppträda att min mapp inte står att finna någonstans. Då fick jag låna mapp av en kompis som tog med den ända från Åbo. Inför följande konsert var jag dock ute i god tid och köpte en ny mapp redan en hel dag innan konserten. Inför senaste konsert var mappen försvunnen igen och jag hittade den mirakulöst några timmar innan konserten.
Nu har höstterminen bara börjat och jag har sett till att ha noterna med mig till övningen kväll. Jag vet till och med var min konsertmapp befinner sig. Jag kan redan se framför mig hur imponerade mina stämgrannar kommer att bli! Och det är ännu en hel månad kvar till följande konsert! Detta, mina vänner, är vad jag kallar framsteg!